Min upplevelse av norsken

Nu kan jag säga att det har gått en tid. Rättare sagt – en och en halv månad. I Värmland.

Jag bor vid gränsen, nära nog att min telefon går över till norska TeleNetCom och för att mobiloperatören 3 inte kan erbjuda samma kvalité på teckningen och Telia blir den ledande mobiloperatören.

Under dagarnas hetta har jag blivit frisk från den andra halsinfektionen, den sista penicillintabletten är tagen och nu satsar jag helhjärtat på att bli Fit For Fight inom tre veckors tid. Träningen är återupptagen och utgör 70 procent av min fritid.

Mitt sinnestillstånd är sådär. Pyromaner har vi skämtat om så mycket här och idag höll jag faktiskt på att tutta eld på huset jag bor i. Plattan stod på i några timmar, men till vår stora lättnad var den inställd på fyran. Huset är helt, ingen är skadad. Men jag är i chock och riktigt less på mig själv efter som att det inte är första gången. Jag är helt enkelt rädd för mig själv just nu.

Less är jag även på ALLA FETA, ODRÄGLIGA, OUPPFOSTRADE, EGOISTISKA norskar. Ca 90 procent av mina gäster är sådana - och mina gäster är väldigt många. De som jag slickar arsel åt hela dagarna.

Jag är less på de norskar som bara slänger skräpet runt omkring sig, de som göder sina skitungar med glass, godis, chips och läsk hela dagarna långa, de som vägrar stiga ur poolen när jag inte får betalt längre, de som ALDRIG inser att vi har fullt på campingen och frågar efter strömplats ändå och på dem som allmänt sett vägrar anta den svenska kulturens allmänna uppförandenormer samt deras gravt bristande förmåga att ta enkla instruktioner. 

Oja. Jag har lärt mig att DETTA, mina damer och herrar, är den norska kulturens sändebud. Anländna för att driva mig till vettet och infektera svennarnas hjärnor.

Jag tycker att den norska landsbyggden är fin. Allt utom staden Oslo vars arkitekter inte ingår i samma lag. Staden är osammanhängande, men visst det satsas en del och byggarbetsplatser dominerar. Det finns många trevliga väluppfostrade norskar, men tyvärr är dem i minioritet och jag förbarmar detta efter som att det är dem jag vill arbeta med.

Ända tills nu har jag tänkt att “jaa men skillnaden mellan norskar och svenskar är väl ingen, förutom registreringsskyltarna på bilarna förstås”. Och så fel jag hade.

Ni förstår vad jag menar.