Alla dessa blickar

Om det är något man ska erkännas så är kanske det bör göras på en blogg?

En viss Han komer till Sverige från andra sidan sjön och spelar och jag inte påstå att jag inte vill träffa Honom. Normalt sett känns det som att det är för långt och omöjligt, till min ålder sett, att ta mig till den plats där han bor alldeles själv och plånboken ropar hjälp den med… Dessutom är det inte heller till Stockholm Han kommer utan längre söderut. Fan vad surt.

På träningen har jag väl öst in straffar på vår kära målvakt. Helt olikt mig som alltid rör till det för mig och skjuter åt Jansson istället. Men så fick jag beröm för jag lade de snyggaste straffarna idag, god knows hur mycket You Tube-klipp kan vara till hjälp ibland. ETT HETT TIPS ALLTSÅ.

Dagen har kunnat ta sig lite granna. Hade sovmorgon till halv tolv och gick på två lektioner. Sedan skulle jag till bibblan söder om staden någonstans och lämna böcker. Det pep asmycket när jag gick in och alla bibliotikarier kom och tacklade mig som i en “tekning” i amerikansk fotboll, och jag rullade över deras ryggar, gång på gång.

Nej, de kollade inte ens på mig.

Efter skulle jag hämta ett pass hos Polisen, även kallad Farbror Batong, som blev helt utav värde och sådant shit, men bilden sög – alltså värde och löst (värdelöst). Dåligt skämt. Ska väl inte ragga på flygplatsen men ett schysst första intryck kan väl vara bra?

Sedan fastnade nästan en kille med kontorsmänniska-väska likt en korv med bröd, mellan dörrarna alltså, när tunnelbanans dörrar skulle stängas idag. Det var jätteroligt.

 Not my wishes…

Sedan drog jag in på stadsbiblioteket inne i stan för att lämna böcker och jag kan fanemig inte lokalisera mig i dessa salar utan tvingas riva ner stället med mina väskor fulla av böcker istället. Dessutom var jag på väg mot toaletterna för att lämna dem i en maskin jag trodde det fanns fler av. Not.

Alla dessa blickar.